Har vaknat alldeles för tidigt för att orka ta mig ut än så jag tänkte att jag ju lika gärna kan fortsätta med bilder från Nya Kaledonien. Slutade väl vid bergsbestigningen senast har jag för mig. Även om man inte såg mycket av hjärtat så var ju utsikten i övrigt rätt grym. Tyvärr så får man ingen bra uppfattning på bilderna om hur högt det faktiskt var, vilket verkar gälla för alla bilder på berg därifrån tyvärr.

Efteråt fortsatte vi norr ut till en liten ort vid namn Koumac, tror det kan vara drygt 5 mil därifrån upp till den absoluta toppen av landet men längre än så åkte vi inte på västsidan. Vi stannade och åt på en liten resturang vid stranden och efter det lovade Anna att köra för första gången vilket gav tillfälle för mig att dricka en av dessa till maten.

Nya Kaledonien alldeles egna ölmärke med namnet Number One. Det är ju rätt enkelt att vara nummer 1 när det bara finns ett märke.. Det är knappast den bästa ölen jag smakat , smakar ganska mycket som amerikansk öl, som om man tar ett halvt glas med riktig öl och sen fyller upp resten av glaset med vatten. Men är man i Nya Kaledonien så ska man ju såklart dricka den lokala ölen så jag höll mig till den under hela veckan. Koumac i övrigt bjöd väl inte på så mycket sevärdheter men den här kyrkan var lite häftig.

Nya Kaledonien vägar består i princip bara av en väg från norr till söder på varje sida av ön och ca fem vägar som går emellan dem på ollika ställen. Den nordligaste av dem går från Koumac så om vi hade fortsatt norrut på västra sidan hade vi fått åka samma väg tillbaks ner dit och jag antar att det var därför vi aldrig åkte ända upp. Istället åkte vi alltså över till östra sidan på en liten ochegentligen totalt livsfarlig väg genom bergen. Som jag skrev tidigare så skulle an aldrig kunna tro att man befann sig i ett så litet land när man befann sig mellan alla bergstoppar. Det kändes ett tag som om det inte fanns någon ände på det. Bäckar fanns det också gott om och på många ställen kom det en liten smal bro utan några räcken direkt efter en superskarp kurva i brant nedförlutning så bilen kunde ha hamnat i många diken, och fallit utför många stup också för den delen men syrran rattade säkert som aldrig förr :P

I vissa fall när bäckarna var tillräckligt små hade de inte ens orkat bry sig om att btgga broar utan lät dem bara rinna över vägen istället.

Efter alla berg kändes det nästan overkligt när havet plötslit dök upp framför och långt långt under oss igen, trots att det nog bara var någon dryg timme sen vi lämnade kusten på andra sidan. Tråkigt nog höll alla berg på att bli för mycket för vår lilla hyr-racer. Ibland var det nära att den inte orkade upp alls och även om den trots allt tog sig upp för även den brantaste backen såfick det den att dricka så mycket bensin att vi var nära att bli ståendes någonstans ute i ödemarken. Vi kunde bara hoppas på att det skulle räcka fram till Hienghene som är den näst största "staden" på östsidan. Ca 1 mil innan vi kom dit fick man ta en liten färja över en flod och eftersom vi visste att det inte var långt kvar då så började vi tro att "T-rex" som Anna av någon oförklarlig anledning döpte bilen till nog skulle klara av det...

...och det gjorde den också. Någon bensinmack fanns dock inte i stan visade det sig utan vi fick lov att fortsätta 15 km till men det slutade lyckligt det också. Sen vände vi tillbaks till Hienghene som trots sin brist på bensinmackar var ett av de klart häftigaste ställena på ön. Så här ser centrum i näst största orten på östsidan av Nya Kaledonien ut:

Strax utanför låg campingen där vi hhyrde ett tält för natten. Här kommer lite mer bilder från trakterna

De där bergen ute i vattnet fanns det gott om och många såg väldigt häftiga ut. Tyvärr blev det inte så många bilder på dem eftersom det var ganska ont om platser att stanna på och dessutom missuppfattade vi lite vart de mest extrema bergen var så vi åkte förbi dem i tron att det fanns ännu mer längre söderut och sen orkade vi inte vända om en gång till.

Vägen på östsidan påminde nästan lite om Great Ocean Road fast med betydligt mer palmer. Gott om stränder fanns det också att stanna på :)

Shit, tiden går. Klockan är snart halv 9 och Walesarna börjar vakna till liv. En av dem har lovat att visa mig runt lite grann i stan idag. Så det får bli ytterligare en del av Nya Kaledonien-berättelsen senare. Ikväll funderar jag nästan på att gå på bio också, Scream 4 har ju börjat och även om det garanterat lär vara en film som man inte kan bli annat än besviken på så känns det ju som något man måste se om man som jag var ett stort fan av filmerna när det begav sig för över 10 år sedan (fan va jag är gammal!)

Nu ska jag ut och explora Brisbane. Själv till att börja med eftersom just den Walesarn som utfärdade det tidigare nämnda löftet fortfarande sover djupt och högljutt.

 

mormor

15 april 2011 09:40

Hur länge tänker du stanna i Brisbane? Har Anna åkt tillbaka till Melbourne? När åker hon till USA? Bara en massa frågetecken , men det är dagens höjdpunkt att gå in på din sida och se vad och om du har skrivit!!Kram

Emil Nyström

15 april 2011 10:04

oj, det var inget dåligt omdöme, tackar tackar :) Min nuvarande plan är att stanna i Brisbane i 9 nätter till och under den tiden hitta ett jobb i Byron Bay som jag kan åka ner och börja på efter dagarna här, det kan dock ändras. Ev hittar jag ett jobb här istället och stannar nästan någon månad och sen tar Byron Bay m.m som semester under någon vecka istället.

Anna är tillbaks i Melbourne ja och åker till USA den 25e eller 26e maj, min plan är att komma tillbaks dit ett par dagar innan dess och hälsa på en gång till.

Framtidsplanerna för mig finns mer noggrant beskrivna i inlägget jag gjorde den 4e april under namnet "...trodde jag"
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har sett och hört att folk fortsätter kika in här med jämna mellanrum, kanske är det mitt fel eftersom jag nämnde nåt om att det skulle komma lite sista bilder efter hemkomst. Nu saknar jag totalt lust och motivation för det så ni som vill se bilder ...

Sov på en hård träbänk i natt och det gick väl sådär så förhoppningsvis går det i alla fall att sova en rätt stor del av hemresan. Vi är nu incheckade och har gått igenom säkerhetskontrollen, så nu finns ingen återvändo :(  Drygt 2 timmar kvar i Melb...

Nu är allt det roliga officiellt över, sitter och väntar på bussen till flygplatsen i Sydney och flyger till Melbourne om några timmar och där väntar ju som sagt en natt på flygplatsen. Lite spänning kanske man i alla fall få i form av landningen som...

Ja snart är det dags, tänkte "fira" det med att citera en gammal klassisk låttext om Sverige som träffar ganska mitt i prick för hur jag känner för landet och för att åka dit, ni lär nog känna igen den men det skadar inte att bli påmind om sånt då oc...