Ja, jag gör väl något så oväntat som att fortsätta där jag slutade för ett par timmar sen.. Vid rastplatsen vi sov på den natten fanns även bensinpump och en liten butik så det var en av de mest civiliserade platserna utmed vägarna vi färdades på under veckan.

Som ni ser var vi uppe med tuppen även denna morgon för att kunna ge oss iväg i grynen och fira svenska nationaldagen med att besöka Kings Canyon (och sjunga nationalsången i bilen förstås, skönt litet avbrott från hjärntvättningen med den cd-skiva vi köpte på någon mack i början av resan och sen spelade om och om igen, åtminstone så länge man inte fick in någon radiokanal och det kan jag lova att man fick anmärkningsvärt sällan). Första stoppet blev dock bara några kilometer efter platsen där vi sov för att ta bilder på Mount Connor.

Den här stenen ser man redan på vägen till Uluru och tydligen förekommer det att turister tror att det är Uluru de ser redan då och därför stannar och tar foton i mängder bara för att en halvtimme senare få en första skymt av den "riktiga" stenen och inse att besväret var i onödan. I butiken vid platsen där vi sov kunde man t.o.m köpa vykort med Mt Connor på vilket ju inte kan vara något annat än ren sadism att skicka till folk. Jag var vid Uluru, men du får det här istället, grattis! Funderade ett tag på om det fanns någon jag tyckte om tillräckligt lite för att skicka ett sådant till men konstaterade att det gör det inte, så det här är enda bilden ni får av detta "fake-Uluru".

Strax efteråt svängde vi in på en om möjligt ännu smalare väg. Körfältet var inte mer än ett par decimeter bredare än bilen och några mitträcken var det ju inte heller tal om som ni förstår. Ändå ligger hastighetsbegränsningarna till större delen mellan 100 och 130 vilket inte känns jättetryggt vid möte av en stor långtradare, lyckligtvis förekom det inte så ofta.

Bränder var det gott om utmed vägen, dock var de planerade för att gynna växtlighet av vissa specifika arter samt för att förebygga stora oplanerade bränder.

Så småningom kom vi i alla fall fram till Kings Canyon och konstaterade att det precis som vid Kata Tjuta fanns 2 olika vandringar att välja på, en lång och en kort. Den här gången var vi i så pass god tid att vi tyckte att det fanns tid för att göra båda.

Den korta av dem går nere på botten där det under regnperioderna är en del vatten och det en gång funnits en flod så där förekom en hel del växtlighet

Andra vandringen går upp på toppen och börjar med en ganska ordentlig stigning. Högst upp på klipporna har man 270 meter ner till botten så första biten var återigen en liten ansträngning men lyckligtvis var det inte alls lika varmt som dagen innan så det var inga problem. Anledningen till att jag envisas med att släpa runt på ryggsäcken är dock att man behövde ha med sig stora mängder vatten vilket de av er som sitter inne på de riktigt skarpa hjärnorna säkert redan klurat ut.

Den här bilden visar början av stigningen som inleder den andra vandringen och precis som på alla andra bilder ser det som sagt inte alls lika brant och högt ut som det är egentligen, så återigen får ni väl välja mellan att tro på mitt ord eller att åka dit och se det själva, vilket ni för övrigt borde göra för även den här vandringen var helt fantastisk och förlorar bara med väldigt liten marginal mot Kata Tjuta-vandringen.

Ungefär mitt i vandringen fick man gå ner för några branta trappor och över en bro och innan man klättrade upp på andra sidan igen kunde man ta en liten omväg som ledde ner till ett vattenhål som var en sjukt vacker plats. Dessvärre hade vi oturen att bli ifattkomna av en stor tour-grupp just där som envisades med att stanna så länge att vi inte orkade vänta tills de gick så platsen vart inte alls så rofylld som den hade kunnat vara.

Vart inte mycket bilder alls därifrån eftersom allt folk ändå förstörde naturen, men här är i alla fall en liten del av ett väldigt stort vattenhål.

Sen var det bara att klättra upp igen, på den första av bilderna här nedanför kan man se lite av vattenhålet från ovan. På det två sista så var vi - ifall att någon undrar - inte riktigt så tuffa att vi gick fram och ställde oss precis vid det 200 meter höga stupet och tog kort rakt ner men däremot kändes det precis lagom obehagligt att blicka ner om man låg på mage på klippan.

Sen var det bara ett par kilometer kvar innan den sista av våra 3 vandringar var avslutat. Vi hade väl båda hunnit få lite ont i fötterna vid det här laget men hade med glädje ändå stannat fler dagar och hittat fler ställen att utforska. Det kändes som att vi bara hade börjat och att man bara ville fortsätta med att göra samma sak under betydligt längre tid. Några sista bilder från Kings Canyon kan jag ju ladda upp i alla fall

Sen började vi åka tillbaks mot Alice Springs men körde bara ca 15 mil den kvällen, sen började det bli mörkt och vi tyckte att vi inte ville göra någon mörkerkörning alls den kvällen utan gå och lägga oss riktigt tidigt istället så vi stannade på en rastplats så fort det började skymma där det fanns plats för ganska många bilar, vilket ledde till att det inte blev någon tidig kväll ändå. Först träffade vi nämligen ett franskt par som hade gjort upp en liten lägereld som vi blev inbjudna till att slå oss ner vid. De hade dock ganska ont om ved så den brann ut efter någon timme och då hade det väl egentligen varit precis lagom att återvända till vår lilla bostad men i andra änden av campingplatsen satt ett engelskt pas vid en egen eld och när de såg att våran höll på att slockna kom de över och bjöd över oss alla 4 dit istället. Så småningom anslöt även ett äldre par från Melbourne och ytterligare en man från okänd del av detta land och sen var alla på campingplatsen samlade runt elden, så istället för en tidig kväll vart det den överlägset senaste på hela resan, men det var väldigt trevligt. Åtminstone bortsett från den stund då alla kände att de ville dela med sig av sina berättelser om när de stött på giftormar.. Det pågick lyckligtvis inte så länge så jag kunde ganska snabbt delta i samtalet igen istället för att försöka tänka på annat :-)

Sista dagen regnade det vilket gjorde att vi inte gick runt och utforskade Alice Springs så mycket som vi hade planerat att göra, lite synd förstås men om det nu skulle regna en av dagarna på resan så var ju just tisdagen den som utan tvekan var bäst lämpad för det så man får väl vara rätt nöjd ändå. Vi besökte i alla fall The Flying Doctor Museum vilket var riktigt intressant.

Sen blev det ett besök på en galleria med Aboriginsk konst, inte vanligtvis inom mitt intresseområde kanske men i ett sånt här läge är det ju alltid skoj att se.

En liten kort vandring ute på stadens gator vart det också innan vi delade på en gigantisk pizza och sedan gick tillbaks till parkeringen där vi bodde sista natten.

Första bilden är Alice Springs Anzac-monument. Ett sådant finns i så gott som varje stad i det här landet (i alla fall i de jag varit i hittills så jag antar att det är ett genomgående tema) och är till minne av de Australiensiska och Nya Zeeländska soldater som stupade i första världskriget. Den andra bilden är på Alice Springs äldsta hus som byggdes 1907-1908 (Australien i allmänhet och Alice Springs i synnerhet är ju inte direkt rätt plats att åka till om man är ute efter gammal historia) och har använts både som fängelse och skola.

Morgonen efter det vilket alltså var så sent som igår morse så åkte vi och lämnade tillbaks bilen. Inga problem med försvunna bildelar den här gången utan allt gick bra. Sen fick vi ta en taxi till flygplatsen eftersom det bara går en buss dit om dagen och den passade inte alls för vårt flyg. Chauffören var en gammal tant med det ganska otantiga namnet Chris som berättade för oss hur trevliga vi var men att man skulle akta sig noga för fransmän, italienare och indier samtidigt som hon noga poängterade att hon för den skull inte alls var rasist :-P

Flygturen hem gick också bra, tråkigt nog. För min del hade planet gärna fått va försenat ett par dygn, men nu är det ju som det är och jag har i alla fall hittat ett riktigt trevligt café här i stan där de både har billig frukost, billig lunch där en öl ingår och gott kaffe, och så gratis internet som är åtminstone hyfsat snabbt :-)

Så för att sammanfatta det så har det som sagt varit en riktig kanonsemester som det enda negativa med var att den var lite för kort, men så är det när man inte har så mycket pengar att röra sig med. Och just på tal om pengar så blev det här en del dyrare än vad det hade varit att ta en guidad 3-dagars tour men det råder ändå inget som helst tvivel om att vi gjorde ett bra beslut när vi bestämde oss för att resa runt på egen hand, det var värt varenda cent! Och som jag redan nämnt är detta verkligen ett resmål som jag varmt rekommenderar. Kan nu även kryssa för nummer 3 på den lista som jag fick av Anna över de 10 (eller 11 vart det visst till slut) häftigaste platserna i Australien. Nummer 1 och 2 återstår fortfarande, precis som alla andra, förutom nummer 8 tror jag som var Great Ocean Road. Med andra ord finns det en del kvar att se :-)

Nu har jag helt klart skrivit mer än nog för denna dag så jag får önska er en trevlig dag och så återkommer jag vid ett senare tillfälle.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har sett och hört att folk fortsätter kika in här med jämna mellanrum, kanske är det mitt fel eftersom jag nämnde nåt om att det skulle komma lite sista bilder efter hemkomst. Nu saknar jag totalt lust och motivation för det så ni som vill se bilder ...

Sov på en hård träbänk i natt och det gick väl sådär så förhoppningsvis går det i alla fall att sova en rätt stor del av hemresan. Vi är nu incheckade och har gått igenom säkerhetskontrollen, så nu finns ingen återvändo :(  Drygt 2 timmar kvar i Melb...

Nu är allt det roliga officiellt över, sitter och väntar på bussen till flygplatsen i Sydney och flyger till Melbourne om några timmar och där väntar ju som sagt en natt på flygplatsen. Lite spänning kanske man i alla fall få i form av landningen som...

Ja snart är det dags, tänkte "fira" det med att citera en gammal klassisk låttext om Sverige som träffar ganska mitt i prick för hur jag känner för landet och för att åka dit, ni lär nog känna igen den men det skadar inte att bli påmind om sånt då oc...