Skriver några rader igen trots att jag är fullt medveten om att ingen av er kommer orka läsa allt detta tugg. Anledningen är att jag kände att jag behövde ett par timmars lugn och ro på rummet för att vila upp mig efter att ha vart ute och vandrat runt ett antal timmar och eftersom ingen annan är här finns det liksom inte så mycket annat att göra.

Brisbane har ca 1,9 miljoner invånare och påminner ju på så vis en liten aning om Stockholm. När vi kom in med flyget igår kväll och man såg alla lysen fick jag dock känslan av att Brisbane är betydligt större än våran svenska hufudstad. Efter att ha vandrat runt några timmar i centrum idag har jag dock redan hunnit få motsatta uppfattningen. Jag menar dock inte att det behöver vara något negativt, jag är ju ingen direkt storstadsmänniska så storleksmässigt räcker det här till gott och väl för mig. Däremot har jag hört från flera håll att det inte finns särskilt mycket kul att hitta på här, så vi får väl se hur mitt slutomdöme blir så småningom.

Min första uppfattning om folket i stan är i alla fall väldigt positiv, har hört från alla håll att just folket i Mebourne är så fantastiskt öppna och trevliga, vilket de också är. Men så här långt verkar Brisbaneborna vara ännu bättre. Kunde knappt ta upp min lilla karta över stadskärnan och titta innan någon hjälpsam invånare av staden var framme och frågade om de kunde hjälpa mig att hitta någonstans.

Träffade även på en dalatös vid namn Angelica som jag lunchade med och som jag ska gå och se Scream 4 med ikväll. Kanske gör vi även sällskap till Uluru, hemma i Schweden kanske mera känt under namnet Ayers Rock, senare under det ni där hemma skulle kalla för våren.3 av Walesarna erbjöd mig i morse också att följa med på en roadtrip till Byron Bay och Nimbin - som är känt som något av Australiens marijuanahuvudstad och som alla här nere säger att det är ett absolut måste att besöka - under dagen men eftersom jag just kommit hit och redan planerat lite andra saker för dan så fick jag tyvärr tacka nej.

Den fjärde Walesaren som var vänlig nog att erbjuda sig att visa mig lite ställen här i stan fick jag ju tyvärr också svika eftersom jag stötte på annat folk men jag mötte honom nyss och han verkade inte alltför ledsen för det. Trevligt gäng, trots att de låter som.. ja som Walesare helt enkelt när de pratar (tror faktiskt inte att det finns något man kan likna vid det språket och hade det inte vart för att min kära lillasyster berättade om att alla faktiskt låter så i Wales så hade jag fortfarande trott att alla 4 bara hade samma grova talfel). Och ja, om någon undrar så kom alkoholdryckerna fram så småningom under kvällen igår de med, tyckte det verkade lite skumt med britter som bara drack - och bjöd på - alkoholfritt.

Av översvämmningen i staden syns förresten knappt ingenting längre mer än att vattnet i floden som ringlar fram genom stan fortfarande är väldigt skitigt till följd av den.

Nej fy tusan vad jag spottar ut dynga till text, nu ska jag ge mig. Ha det

Har vaknat alldeles för tidigt för att orka ta mig ut än så jag tänkte att jag ju lika gärna kan fortsätta med bilder från Nya Kaledonien. Slutade väl vid bergsbestigningen senast har jag för mig. Även om man inte såg mycket av hjärtat så var ju utsikten i övrigt rätt grym. Tyvärr så får man ingen bra uppfattning på bilderna om hur högt det faktiskt var, vilket verkar gälla för alla bilder på berg därifrån tyvärr.

Efteråt fortsatte vi norr ut till en liten ort vid namn Koumac, tror det kan vara drygt 5 mil därifrån upp till den absoluta toppen av landet men längre än så åkte vi inte på västsidan. Vi stannade och åt på en liten resturang vid stranden och efter det lovade Anna att köra för första gången vilket gav tillfälle för mig att dricka en av dessa till maten.

Nya Kaledonien alldeles egna ölmärke med namnet Number One. Det är ju rätt enkelt att vara nummer 1 när det bara finns ett märke.. Det är knappast den bästa ölen jag smakat , smakar ganska mycket som amerikansk öl, som om man tar ett halvt glas med riktig öl och sen fyller upp resten av glaset med vatten. Men är man i Nya Kaledonien så ska man ju såklart dricka den lokala ölen så jag höll mig till den under hela veckan. Koumac i övrigt bjöd väl inte på så mycket sevärdheter men den här kyrkan var lite häftig.

Nya Kaledonien vägar består i princip bara av en väg från norr till söder på varje sida av ön och ca fem vägar som går emellan dem på ollika ställen. Den nordligaste av dem går från Koumac så om vi hade fortsatt norrut på västra sidan hade vi fått åka samma väg tillbaks ner dit och jag antar att det var därför vi aldrig åkte ända upp. Istället åkte vi alltså över till östra sidan på en liten ochegentligen totalt livsfarlig väg genom bergen. Som jag skrev tidigare så skulle an aldrig kunna tro att man befann sig i ett så litet land när man befann sig mellan alla bergstoppar. Det kändes ett tag som om det inte fanns någon ände på det. Bäckar fanns det också gott om och på många ställen kom det en liten smal bro utan några räcken direkt efter en superskarp kurva i brant nedförlutning så bilen kunde ha hamnat i många diken, och fallit utför många stup också för den delen men syrran rattade säkert som aldrig förr :P

I vissa fall när bäckarna var tillräckligt små hade de inte ens orkat bry sig om att btgga broar utan lät dem bara rinna över vägen istället.

Efter alla berg kändes det nästan overkligt när havet plötslit dök upp framför och långt långt under oss igen, trots att det nog bara var någon dryg timme sen vi lämnade kusten på andra sidan. Tråkigt nog höll alla berg på att bli för mycket för vår lilla hyr-racer. Ibland var det nära att den inte orkade upp alls och även om den trots allt tog sig upp för även den brantaste backen såfick det den att dricka så mycket bensin att vi var nära att bli ståendes någonstans ute i ödemarken. Vi kunde bara hoppas på att det skulle räcka fram till Hienghene som är den näst största "staden" på östsidan. Ca 1 mil innan vi kom dit fick man ta en liten färja över en flod och eftersom vi visste att det inte var långt kvar då så började vi tro att "T-rex" som Anna av någon oförklarlig anledning döpte bilen till nog skulle klara av det...

...och det gjorde den också. Någon bensinmack fanns dock inte i stan visade det sig utan vi fick lov att fortsätta 15 km till men det slutade lyckligt det också. Sen vände vi tillbaks till Hienghene som trots sin brist på bensinmackar var ett av de klart häftigaste ställena på ön. Så här ser centrum i näst största orten på östsidan av Nya Kaledonien ut:

Strax utanför låg campingen där vi hhyrde ett tält för natten. Här kommer lite mer bilder från trakterna

De där bergen ute i vattnet fanns det gott om och många såg väldigt häftiga ut. Tyvärr blev det inte så många bilder på dem eftersom det var ganska ont om platser att stanna på och dessutom missuppfattade vi lite vart de mest extrema bergen var så vi åkte förbi dem i tron att det fanns ännu mer längre söderut och sen orkade vi inte vända om en gång till.

Vägen på östsidan påminde nästan lite om Great Ocean Road fast med betydligt mer palmer. Gott om stränder fanns det också att stanna på :)

Shit, tiden går. Klockan är snart halv 9 och Walesarna börjar vakna till liv. En av dem har lovat att visa mig runt lite grann i stan idag. Så det får bli ytterligare en del av Nya Kaledonien-berättelsen senare. Ikväll funderar jag nästan på att gå på bio också, Scream 4 har ju börjat och även om det garanterat lär vara en film som man inte kan bli annat än besviken på så känns det ju som något man måste se om man som jag var ett stort fan av filmerna när det begav sig för över 10 år sedan (fan va jag är gammal!)

Nu ska jag ut och explora Brisbane. Själv till att börja med eftersom just den Walesarn som utfärdade det tidigare nämnda löftet fortfarande sover djupt och högljutt.