Igår tog jag alltså avsked av Anna som vid det här laget borde befinna sig i Honolulu. Känns ju lite sorgligt, mest eftersom jag inte har någon aning om var och när jag kommer se henne nästa gång. Det känns även lite skumt eftersom det har gått så extremt fort. Känns inte länge sen alls som vi båda fortfarande räknade ner till när jag skulle komma till henne i Australien och nu har 4 månader bara rusat iväg och så är det jag som är ensam kvar här istället. Märkligt hur vissa månader kan gå så fort när andra går så fruktansvärt långsamt.. Mer än en tredjedel av min tid här nere har passerat redan och det känns både otroligt och deprimerande, även om intealla dagar är toppen såklart så är den här resan helt klart det bästa jag gjort och än så länge känns det som det sista jag vill är att åka hem. Vem vet, jag kanske blir som storasyster...

Jag har nyligen vaknat upp efter första natten på ett vandrarhem som ligger precis vid Albert Park, så jag känner ju helt klart till trakterna från förra Melbournevistelsen. När vi checkade in igår fick vi en kanna öl att dela på som kompensation för att det var lite väntetid vid disken så första intrycket var ju positivt. Sängarna gnisslar inte heller så det är faktiskt möjligt att sova lite om nätterna. Dessutom ingår det frukost i priset. Om det är något att ha ska vi väl kolla upp så fort hon vaknar antar jag.

På rummet bor, utöver mig och Charlie, ett engelskt par och en korean. Hade dock gärna bytt ut koreanen mot killen av samma nationalitet från mitt rum i Brisbane, dvs Lee, som på sätt och vis är en av de roligaste människorna jag nånsin träffat och dessutom den i särklass mest generösa. Den här koreanen säger däremot inte mycket alls och när han väl gör det förstår man honom inte ändå. Tror bara att vi stannar här en natt till. Sen blir det nog nåt annat ställe i St. Kilda en natt innan vi tänkte flytta in till de centrala dagarna av Melbourne ett par dagar. Och sen på fredag bär det ju av till Alice Springs, ser verkligen fram emot den resan enormt mycket eftersom det innebär att jag för första gången kommer få uppleva det "riktiga" Australien. Allt som återstår att ta tag i är att hyra en campingvan men det är bara några klick bort så i princip kan man väl säga att allt är klart.

Jobb ikväll, har verkligen ingen lust, men vad gör man. Förhoppningsvis har jag väl bara 3 pass kvar på cateringfirman, nånsin. Sen får vi se om det blir bomullsfarmen som Angelica kunde fixa jobb åt oss på eller om det blir en apelsinfarm där Charlie troligen kan fixa in oss. Eller om det blir något helt annat, vem vet..