Vissa dagar önskar man verkligen att man var hemma. Hade jag bara haft ett lite lagom stort överflöd av pengar så hade jag lätt köpt en flygbiljett tur och retur så att jag kunde komma tillbaks till Sverige för en dag och se Iron Maiden på Ullevi och dricka en öl eller tre med gänget som åker och utger en stor del av det jag skulle kalla mina bästa vänner. Hoppas ni får en underbar dag i alla fall och att ni ägnar mig en tanke då och då när ni står där!

Här blir det varken Iron Maiden, öl eller bästa vänner (eller en öl blev det faktiskt tidigare. Gubben som vi jobbar för brukar bjuda på en efter jobbet de dagar han är på gott humör, och idag var en sån dag) men åtminstone en box med vin som jag och Charlie bestämde oss för att köpa för att fira att vi på egen begäran har en ledig dag imorn. Anledningen till det är helt enkelt att vi behöver gå till biblioteket och använda internet med acceptabel hastighet för att titta lite efter andra platser att åka till. Pengarna är helt enkelt för dåliga här, kan stå ut med det ett par veckor till kanske, men inte i längden. Synd det, för annars trivs jag riktigt bra här. Jobbet är visserligen slitsamt men den friska luften och det sköna klimatet gör att det ändå är värt det. Dessutom är stället vi bor på som sagt riktigt bra och folket trevliga. Men som sagt, pengarna är en rätt essentiell fråga i det här fallet..

Så ikväll blir det vin och filmkväll och imorn när vi väl är på biblioteket kanske jag kan skriva lite mer här och kanske kan det dessutom till och med trilla in ett mailsvar här och där, vem vet.

Nej nu ska jag gå och recitera bibeln baklänges och dricka surmjölk. Ha en bra dag!

Har jobbat två dagar på den andra vinodlingen som jag skrev om senast nu, och märkt att det inte är lättare att tjäna pengar där heller. Igår var t.o.m den klart sämsta dagen hittills och jag tjänade knappt mer än vad det kostar mig dagligen med mat och hyra. Ännu värre var det för Charlie.. Idag har det dock gått lite bättre, åtminstone för mig och jag fick i alla fall ihop tillräckligt för att inte bli gråtfärdig vid blotta tanken av hur vad man jobbat ihop för allt slit - för slit är det verkligen kan jag lova.

Hur som helst så gick det tillräckligt mycket bättre för mig för att det ska kännas värt att ge det några dagar till, kan jag fortsätta öka i tempo så kanske jag åtminstone kan komma upp i en någorlunda hygglig dagslön så småningom. Vi tänkte i alla fall börja kolla runt om jobb på andra platser i landet eftersom det låter som att det är svårt att tjäna några vettiga summor pengar på samtliga gårdar som det här boendet har kontakt med. Problemet är bara att sån efterforskning bör göras via internet och att vi måste komma till biblioteket för att kunna göra det eftersom det tar 5 minuter för varje sida man ska ladda upp på den här linan..

Plus för den här platsen jämfört med Melbourne är i alla fall klimatet, vet inte om det bara är tillfälligt men det har varit över 20 och inte ett moln på himlen varje dag sen vi kom hit. Eftersom jag jobbar ute hela dagarna så håller jag därför på att jobba upp en bondbränna som slår alla tidigare bondbrännor jag (och troligtvis någon annan) haft. Brännan i kombination med alla sår från tillbakasnärtande trädgrenar (mina armar ser numera ut som att jag vore en ganska deprimerad person...) svider rätt bra när man äntligen får ta en dusch efter jobbet. Men det är det värt för att slippa Melbournes kyla. Bara synd med pengarna som sagt, annars hade det inte varit något fel på det här stället alls.

Har varit i Red Cliff som förorten till Mildura vi befinner oss i i två dygn nu, och har jobbat både igår och idag. Dock bara jag, Charlie har inte fått jobba eftersom det här jobbet tydligen anses vara så pass tungt att endast kilar är lämpade. Ganska märkligt resonemang eftersom det stället vi, som planen var (och förhoppningsvis är fortfarande) ska till fr.o.m imorn kommer innehålla precis samma arbetsupgifter och där får hon ju uppenbarligen jobba..

Är lite orolig för ändrade planer eftersom ägaren av gården jag jobbat på nu i helgen tydligen ringt till stället jag bor på och sagt att han vill ha dit mig i veckan också, och här får man liksom inga klara besked om nånting. Jag har i alla fall klart och tydligt framfört mitt önskemål och så får vi väl hoppas att det räcker.

Jobbet, som är på en vinodlig är i sig ganska behagligt och de här två dagarna har vädret varit extremt skönt jämfört med vad jag är van vid från Melbourne. Det har varit drygt 20 grader och strålande solsken så då är ju utomhusjobb helt perfekt. Problemet är bara att betalningen på stället i fråga är helt fruktansvärt dålig. Precis som jag anade så använder sig uppenbarligen många av det där med provisionslön som ett sätt att komma runt minimumbetalningen.Vet inte hur det kommer vara på det andra stället eftersom de har ett lite annorlunda system, men det kan då inte vara sämre i alla fall. Enligt den info vi har fått ska det ju i alla fall vara betydligt bättre där så det är väl bara att hoppas på att det stämmer. Skulle det inte vara det lär jag inte bli kvar här särskilt länge.

Annars är det i alla fall bara bra, stället vi bor på är som sagt trevligt och det finns en hel del aktiviteter att ägna sig åt (åtminstone jämfört med övriga hostel jag bott på) om man nu skulle orka göra något annat än att bara ligga och slöa när man kommer tillbaks från jobbet. Däremot funkar det fortfarande inte ens att öppna mail på deras internetuppkoppling utan allt det måste skötas på biblioteket som jag inte kunnat besöka sen jag skrev här senast pga att dess öppettider och mina arbetstider inte funkar så bra ihop. Med andra ord lär det bli lite glest med mailsvar men nån gång ibland ska jag nog kunna ta mig dit så svar kommer så småningom, jag lovar.

Tänkte bara meddela att det jag skrev angående mail nyss inte behöver vara något problem längre. Biblioteket ligger bara ett par minuters gångväg bort och där funkar det utmärkt. Däremot kommer det kanske bli jobb under större delen av dess öppettider men allt sånt där visar sig så småningom. Som det ser ut nu blir första jobbpasset på måndag i alla fall.

Även telefonen har mottagning här ute (mot alla odds) så kommunikationen ska nog kunna flyta på som vanligt på alla plan.

Ha en riktigt trevlig midsommar nu!

Är nu framme på det ställe där vi om det vår som det är tänkt kommer bo under en tid framöver. Ett backpackerställe i en förort till Mildura. Kom fram till Míldura kl 01.40 i natt och insåg att det var lite i kallaste laget för att övernatta utomhus. Vi såg ett hotell precis intill stationen och bestämde oss för att kolla upp om de hade något rum till överkomligt pris, det hade dom inte.. 210 dollar för en natt, inte riktigt något vi tyckte kändes rimligt.

Vi lyckades i alla fall få en vägbeskrivning till "stadens" hostel som låg ett par kilometer bort. Ganska lång vandring när det är mitt i natten och man bara vill sova och dessutom har extremt mycket packning att släpa runt på. Väl framme visade det sig även att det var omöjligt att komma in på stället under natten. Ingen i receptionen och ingen som svarade på något av telefonnumren som fanns. Så nästa plan var att kolla om det fanns nån typ av snabbmatsställe som var nattöppet där vi kunde spendera natten. Alla ställen som fanns på vägen från stationen dit var dock stängda vilket var olycksbådande eftersom vi hade gått igenom i princip hela Mildura. Några människor på gatorna att fråga fanns inte heller, det enda tecknet på liv var någon enstaka bil som åkte förbi ibland.

Försökte stoppa några bilar så att man kunde fråga men även det visade sig vara svårt så det började se ut som att vi ändå skulle få sova utomhus, och dela en extremt liten sovsäck. (Den lilla sovsäcken som jag knappt fick plats själv i under första natten i Alice Springs och som jag dessutom höll på att frysa ihjäl i samma natt). När typ den femte bilden körde förbi var jag beredd att ge upp det spåret helt men mitt i mina svordomar vände bilen om och kom tillbaks. I den satt ett par i min ålder och meddelade att det inte finns några nattöppna resturanger i Mildura men att vi mer än gärna fick följa med hem till dem och övernatta. Så det gjorde vi, de lät oss t.o.m sova i sängen och sov själva på soffan. Ibland har man tur :)

I morse gick vi alla fall tillbaks till det hostel vi försökte komma in på under natten och fick skjuts av dem ut hit eftersom ställena tydligen samarbetar med varandra. Träffade lite folk som var på väg härifrån och påstod att det knappt finns något jobb alls här ute och att man inte ens kan tjäna ihop till boendekostnaden. Killen i receptionen påstår däremot att det bara är en inställningsfråga och han har även redan fixat ett ställe åt oss som vi eventuellt kommer åka ut till redan i eftermiddag för att kolla in där han påstår att det kommer finnas massor av jobb för oss framöver. Lönen är dock provisionsbaserad vilket såklart kan vara oroande men enligt receptionssnubben ska det dock gå att göra sig en relativt skaplig hacka på det så det är väl värt ett försök.

För alla er som mailar kan jag meddela att stället vi bor på (som i alla fall verkar toppen i övrigt) har den segaste internetuppkopplingen jag upplevt någonsin och att jag under den tid jag skrivit det här inte ens lyckats öppna ett mail, så vi får se hur mailandet går närmsta tiden. Men jag ska jobba på en lösning..

.. det är vad jag har kvar i Melbourne. Utcheckning från hostel måste ske senast klockan 10 så nu är det bara att flytta runt mellan olika caféer med gratis internet och vänta på att tiden ska gå. De flesta caféer med internetåtkomst har blockat alla nedladningsprogram men jag har lyckats hitta ett som inte gjort det så nu sitter jag och leechar järnet samtidigt som jag häller i mig kaffe och tvingas lyssna på fransk musik.

Kan fortfarande inte ge så mycket mer info om vad som kommer att hända uppe i Mildura, allt jag vet är att stället vi kommer bo på har kontakter med olika farmer i trakten och tar bara in folk som de kan fixa jobb åt på just dessa farmer. Hur mycket timmar och vilken timpenning det rör sig om är fortfarande oklart och lär förbli det tills vi är där men eftersom det rör sig om platser som hjälper till att fixa ett andra års visum så måste de i alla fall hålla sig på laglig nivå vilket gör att det inte kan vara hur lågt som helst, tror gränsen går vid 15 dollar i timmen men förhoppningsvis kommer det vara en bit högre än så, än så länge har jag ju i alla fall aldrig behövt jobba för mindre än 18 och jag hoppas att det fortsätter så.

Trots ovissheten känner jag ingen som helst oro utan är enbart glad över att få åka vidare härifrån. Skulle det vara skit är det ju bara att leta efter något annat istället. Kul att få se nåt nytt också, även om det är en liten håla på 30000 invånare. Jag hoppas och tror att det kan bli riktigt bra :) Optimisten Emil har talat, honom var det ett tag sen ni hörde något från senast va?

Nu verkar det vara slut på de soliga dagarna igen, igår när jag gick hem från biblioteket på kvällen kom en storm som höll på att blåsa mig all världens väg, och idag har det varit regnigt större delen av dagen. Efter jobbet idag valde jag att ta en ungefär timmeslång promenad genom det kalla vinterregnet, mest bara för att påminna mig själv om att livet inte ska vara så jävla kul jämt.

Nu hade jag dock en låt på repeat i lurarna som gjorde att jag inte riktigt kunde låta bli att hålla humöret uppe ändå. Visan i fråga är Liberation från senaste In Flames-plattan. Det är verkligen frågan om mjukrock, nästan på gränsen till pop och jag borde egentligen inte gilla att In Flames skriver en sådan låt men den är ju så catchy att det bara inte går att låta bli att tycka om den. Hela skivan är förresten rätt bra för er som inte har kollat upp den än (vilket borde vara en rätt stor majoritet bland mina läsare :P). Till stora delar är det mera rock än metal men det är i alla fall bra rock. Och ett par låtar som låter som In Flames ska låta finns det faktiskt också, framför all Darker Times har jag blivit lite förälskad i. Trodde aldrig att det skulle vara ett bra album efter det förra bottennappet och ännu mindre efter att första singeln från nya skivan lät som om den var på rymmen från senaste Hits for kids-plattan. Men jag bestämde mig för att ge den en chans och det är jag glad för, en av årets bättre så här långt!

Något som däremot, åtminstone tillfälligt, lyckades sänka mitt humör under promenaden är samma kategori människor som alltid lyckas göra just det, alla tjockisar som går långsamt i bredd på trottoarena, det här landets gator kryllar av dem. Vet inte hur mycket tid jag tappat på att gå bakom alla dessa övergödda typer som håller snigelfart och ockuperar hela trottoaren. För att inte tala om all stress och irritation det åsamkat mig.. Jag blir fan galen!

Mindre än två dygn kvar i Melbourne nu, och den här gången dröjer det förhoppningsvis länge innan jag kommer tillbaks, kanske ända till december :-)

Snabb uppdatering igen, det brinner lite i knutarna så det blir kort den här gången. Just som jag skrev i morse att det där med att låta Charlie leta arbete åt oss inte verkar funka så verkar det som att hon hittat nåt så att jag slapp anstränga mig trots allt. Har ytterst lite bekräftat både om lön och antal timmar, och gratis boende blir det inte heller men har jag förstått det rätt så är det i alla fall garanterat att det finns jobb, bara inte hur mycket. Och vi resonerade väl så att det är värt att chansa lite ibland. Skulle det visa sig vara ett dåligt beslut finns ju lika stora chanser att hitta något annat då som nu. Så summan av kardemumman blir att jag hoppar på en buss från Melbourne kl 18.10 på torsdag lokal tid och åker en ganska liten bit norrut till en liten håla vid namn Mildura och att när jag kommer dit ca 8 timmar efter avfärd bör Charlie ha väntat på stationen i ett par timmar redan. Sen vet jag i princip inte ett skit mer än vad ni vet om ni nu läst detta noggrant. Men som sagt, ibland måste man våga chansa :)