Igår kom jag tillbaks till Melbourne igen. Den här gången efter en helt underbar vecka i de centrala delarna av landet. Det känns dessvärre väldigt tråkigt att det redan är över. Det här är ju i vanliga fall en trevlig stad. Men inte nu, nu känns Melbourne kallt, tråkigt och ensamt. Men jag ska berätta om semestern istället för att gnälla över nuet..

I fredags flög vi till Alice Springs som är en liten håla på omkring 30000 invånare och ligger relativt exakt i mitten av Australien. Norrut är närmsta stad Darwin och söderut Adelaide, båda ungefär 150 mil bort. Åt övriga väderstreck ligger de närmsta städerna ännu längre bort och mellan alla dessa orter finns i princip bara öken. Vi kom fram till flygplatsen vid lunchtid och lyckades därifrån få lift av ett franskt par in till centrum.

Sen visade det sig att platsen där vi skulle hämta vanen som vi bokat låg i utkanten av "staden" så det vart några kilometers vandring med all packing, vilket kanske var vad som behövdes efter flygresan. Trots att allt var bokat i förväg tillkom det en massa extraavgifter väl på plats så vi var en aning irriterade och även lite oroade över att vanen snarare hade storleken av en liten buss mer än en campingvan, men till slut kom vi i alla fall iväg och började känna oss mer positiva till det hela. Vu stannade en stund inne i stan igen och köpte på oss lite saker innan vi började köra mot nationalparken där Uluru och Kata Tjuta ligger ungefär 60 mils körning ifrån Alice Springs.

Första bilden är på Alice Springs huvudgata uppskattningsvis vid 3-tiden en fredageftermiddag. Andra bilden behöver kanske ingen närmre förklaring och tredje bilden visar ungefär hur det såg ut under i princip alla de 30 första milen från Alice Springs, allt man kunde få se förutom väldigt vacker natur var kängrur, kameler, vildhästar och någon bensinstation ungefär var 15:e mil.

Den dagen vart det dock bara ca 10 mils körning eftersom det blev mörkt sen och man bör verkligen undvika att köra i den Australiensiska ödemarken i mörker eftersom djuren kommer ut på vägarna då. Så vi stannade på en lämplig plats utmed vägen och sov där.

Dagen efter gick vi upp tidigt och började köra vidare eftersom vi ville hinna se en del av Uluru redan samma dag. Sakta men säkert övergick naturen mer och mer till att bestå till större del av röd sand men eftersom det regnade extremt mycket även i dessa delar av landet under våren och sommaren här nere (november-januari) så var det faktiskt förvånansvärt grönt för att vara öken och gå under namnet "Red Centre".

Ungefär 6 mil innan vi var framme vid Uluru fick vi syn på den för första gången. Har hört av många att oavsett hut många bilder man har sett av den så kan det aldrig riktigt förbereda en på hur häftig den är på riktigt, och det stämmer verkligen. Dels för att den verkligen är enorm, men enligt mig framför allt för att den verkligen lyser rött väldigt starkt i solskenet. Vi var ju såklart tvugna att stanna och fotografera. Tråkigt nog har ingen av oss den allra vassaste kameran vilket gör att man knappt ens ser stenen på bilderna från det avståndet och ännu mindre lyckas de fånga någon häftig färg, men ni får väl lita på mitt ord helt enkelt (alternativt åka dit och kolla själva).

Efter ytterligare någon knapp timmes körning var vi framme och bestämde oss för att göra vandringen runt hela stenen som är 10,5 kilometer och tog oss ca 3 timmar.

Tråkigt nog kan man ju som vanligt aldrig få en rättvis bild av hur stort allt är när man bara tittar på bilder, men den är jättestor, jag lovar ;-)

Man får inte befinna sig inne i parken över natten så vi vart tvugna att åka tillbaks några mil. På vägen stannade vi och såg solnedgången över stenen vilket är väldigt coolt eftersom den hela tiden skiftar färg beroende på hur solen lyser.

På söndagen gick vi återigen upp supertidigt. Vi åkte tillbaks in i parken för att se soluppgången men blev något försenade, så vi missade den berömda vyn av när stenen bara är en mörk kontur med ett starkt sken runt omkring.

Första bilden är tagen från bilen för att dokumentera misslyckandet att komma i tid, andra bilden är från utsiktsplatsen för soluppgången och tredje bilden är tagen från samma plats men förseställer Kata Tjuta ca 30 kilometer bort som det kommer mer om strax.

Därefter åkte vi till kulturcentret som ligger i närheten för att få veta lite mer historia om platsen och kl 10 gick vid en guidad tur som bara sträckte sig någon dryg kilometer ut med Uluru men som ändå tog runt 1,5 timme pga all information. Tyvärr har mycket historisk fakta om platsen gått förlorad på grund av de vitas massslakter av aboriginer i området som ägde rum långt långt in på 1900-talet men en hel del finns fortfarande bevarat och är verkligen intressant att få ta del av.

På den femte av dessa bilder kan ni om ni tittar noga se ett par människor som valde att inte respektera urinvånarnas önskemål om att man inte ska klättra på Uluru. De är ungefär mitt i bilden och det kan ge en liten uppfattning om hur stort allt är. 348 meter över den omkringliggande marken sträcker sig stenen.

Jag ska väl för övrigt inte döma klättrarna för hårt, vi var verkligen sugna på att göra det vi också men beslöt oss efter mycket om och men för att låta bli.

Istället åkte vi vidare till Kata Tjuta som också är en helt otrolig syn. Den består av 36 olika klippformationer som dock ligger så tätt intill varandra att de har fått ett gemensamt namn (Kata Tjuta betyder många huvuden på urinvånarnas språk). Tilssammans är de betydligt större än Uluru och den högsta av klipporna där är dessutom nästan 200 meter högre så det är verkligen enorma.

Där gjorde gick vi promenaden "Valley of the Winds Walk" som vi båda var överens om att om vi måste välja så var den det häftigaste på hela resan. Promenaden gick in mellan klipporna och på många ställen kände man sig ungefär lika stor som en myra. Vandringen är 7,5 kilometer lång men betydligt tuffare än den runt Uluru eftersom det ingår en hel del "klättring". Dessutom var det den här dagen riktigt varmt även med Australiensiska mått mätt. Någon exakt temperatur fick vi aldrig, de stänger vandringen vid 36 grader så riktigt så varmt var det inte men troligtvis väldigt nära. Så med andra ord var det en liten ansträngning och i början möttte vi många som hade avbrutit och gick tillbaks eftersom de tyckte att det var för jobbigt. Det gick dock alldeles utmärkt för våran del, ett litet träningspass blev det ju helt klart men någon kollaps var vi lyckligtvis aldrig i närheten av och det är jag verkligen glad för för det här var som sagt en av de absolut mest fantastiska platser jag någonsin varit på.

Det här är en plats som ni bara MÅSTE se! Inga bilder i världen kan göra den rättvisa tyvärr, inga ord heller för den delen så jag tänker inte ens försöka beskriva den mer än jag redan gjort.

På vägen därifrån påmindes vi igen om varför man inte ska köra mer än nödvändigt i mörker då vi fick syn på en ny klunga kameler som stod precis utmed vägkanten. Vi stannade även på vägen ut för att få en sista blick av Uluru, kändes lite trist att lämna parken eftersom man med största sannolikhet aldrig kommer komma dit igen. En knapp timmes körning i mörker blev det trots allt den här kvällen och vid ett tillfälle såg vi en jättekamel stå bara någon meter från vägen så sen tog vi det verkligen extremt försiktigt, vi kände bara att vi ville komma en bit på vägen mot Kings Canyon så att vi fick så mycket tid på oss som möjligt där dagen efter. Det är ca 33 mils körning mellan Uluru och Kings Canyon och vi avverkade ungefär 10 av dem på kvällen.

Bjuder även på en bild innifrån vår van, 7 meter lång och ändå för kort säng, tack som fan för det!

Sitter på biblioteket och skriver för att få gratis internet, riktigt trevligt ställe faktiskt och inte alls lika långsam uppkoppling som på donken i Brisbane, däremot håller mitt batteri på att ladda ur så jag måste gå till baks till mitt sunkiga hostel och ladda upp det innan jag kan fortsätta skriva. Dessutom kan det väl vara välbehövligt med en paus både för mig och er nu. Fortsättning kanske dock följer redan innan ni hinner vakna upp och ta er till en dator där hemma.

En sista uppdatering, egentligdn bara för att jag inte har något annat att ägna de sista internetminuterna jag betalat för åt. Väskan är packad och klar, har aldrig tidigare kunnat stänga den så enkelt, ibland är det t.o.m bra att känna folk som Jessica. (Har lämnat lite saker där som jag inte behöver på ett tag, om det var nån som inte fick ihop det där).

Tidigare nämnda sjukdomar fortsätter tydligen att gå åt rätt håll så det är ju skönt att höra. Övriga positiva nyheter är att jag kan sova en halvtimme längre än jag trodde imorn. Behöver inte befinna mig på flygplatsen förrän 6.30 nämligen. Nu blir det Family Guy och en liten ansträngning för att göra slut på vinboxen vi köpte häromdan, kan ju inte låta nåt gå till spillo. Det är lyckligtvis bara varsitt glas kvar så det ska nog gå att få ner om man kör den gamla goda s.k "Dalton-metoden" (Ledsen att jag ägnar mig åt internhumor, vet att det inte är snällt mot er som inte förstår det och det ska inte upprepas)

Vi hörs igen om en vecka!

Var och såg Love never dies, uppföljaren till Phantom of the opera med Jessica och hennes syster igår kväll. Ska inte säga att den var dålig men den var  inte i närheten av sin föregångare. Det kanske inte var så oväntat från första början, men har hört några riktigt fina omdömen om den de senaste dagarna så hade ändå hoppats på något bättre. Men nu har jag ju i alla fall sett den.

Detta kan bli mitt sista inlägg på ett tag, eventuellt hinner jag med ett ikväll eller under första dagen i Alice Springs, men sen ute i ödemarken finns det inget som heter kommunikation alls, varken vad det gäller internet, telefon ellet något annat så då lär det bli någa tysta dagar från mig. Nu är i alla fall allting bokat och klart. Det enda lilla bekymmret är att de 50% av resesällskapet som inte utgörs av undertecknad har gått och drabbats av bihåleinformation de senaste dagarna, vilket ju inte är helt perfekt. Det sägs i alla fall vara på bättringsvägen och några risker för en inställd resa verkar inte föreligga. Vill inte vara tjatig, men jävlar vad jag ser fram emot den här resan!

Här i Melbourne har det varit rätt lugn dagar, har mest vandrat runt i stan och tagit det lugnt i största allmänhet. Hade tänkt checka ut från vandrarhemmet idag och sova på stationen i natt för att spara pengar och även med anledning att vi båda ska iväg tidigt åt varsit håll imorn. Men det blev ändrade planer eftersom jag känner att jag behöver så mycket sömn som möjligt innan jag åker och för att den kyla som råder under nätterna här nu för tankarna till hur Linköping var strax innan jag lämnade stan.

Får som sagt se om jag hinner med att skriva något mer innan jag kommer ut i obyggden, annars hörs vi av om en vecka. Ha det!

Ska snart ner och trycka i oss en snabb och inte särskilt lyxig, men åtmninstone gratis frukost. Sen är det dags att checka ut. Vi stannade en extra natt eftersom det var bekvämare att inte behöva släpa runt alla grejer en extra gång men nu är det i alla fall dags att flytta in till centrum av staden.

Folket i rummet var rätt trevliga trots allt. Koreanen var visserligen rätt svår att förstå men när det han försökte säga väl gick fram så var han rätt skojig. Dessutom var det rätt häftigt att hans favoritlåt tydligen är Socker med Kent. Han kunde sjunga med rakt igenom hela låten. Han hade såklart ingen aning om vad det de sjunger betyder men ändå kom varje ord på rätt plats och uttalet var förvånansvärt perfekt. Tråkigt att han inte var lika bra på att uttlala engelska ord bara..

Imorn är det dags för musikal och sen är det bara en dag kvar tills avresa, det ska verkligen bli kul :-D Nu måste jag kila, en engelsk (blä!) frukost väntar. Ha det gott

Igår tog jag alltså avsked av Anna som vid det här laget borde befinna sig i Honolulu. Känns ju lite sorgligt, mest eftersom jag inte har någon aning om var och när jag kommer se henne nästa gång. Det känns även lite skumt eftersom det har gått så extremt fort. Känns inte länge sen alls som vi båda fortfarande räknade ner till när jag skulle komma till henne i Australien och nu har 4 månader bara rusat iväg och så är det jag som är ensam kvar här istället. Märkligt hur vissa månader kan gå så fort när andra går så fruktansvärt långsamt.. Mer än en tredjedel av min tid här nere har passerat redan och det känns både otroligt och deprimerande, även om intealla dagar är toppen såklart så är den här resan helt klart det bästa jag gjort och än så länge känns det som det sista jag vill är att åka hem. Vem vet, jag kanske blir som storasyster...

Jag har nyligen vaknat upp efter första natten på ett vandrarhem som ligger precis vid Albert Park, så jag känner ju helt klart till trakterna från förra Melbournevistelsen. När vi checkade in igår fick vi en kanna öl att dela på som kompensation för att det var lite väntetid vid disken så första intrycket var ju positivt. Sängarna gnisslar inte heller så det är faktiskt möjligt att sova lite om nätterna. Dessutom ingår det frukost i priset. Om det är något att ha ska vi väl kolla upp så fort hon vaknar antar jag.

På rummet bor, utöver mig och Charlie, ett engelskt par och en korean. Hade dock gärna bytt ut koreanen mot killen av samma nationalitet från mitt rum i Brisbane, dvs Lee, som på sätt och vis är en av de roligaste människorna jag nånsin träffat och dessutom den i särklass mest generösa. Den här koreanen säger däremot inte mycket alls och när han väl gör det förstår man honom inte ändå. Tror bara att vi stannar här en natt till. Sen blir det nog nåt annat ställe i St. Kilda en natt innan vi tänkte flytta in till de centrala dagarna av Melbourne ett par dagar. Och sen på fredag bär det ju av till Alice Springs, ser verkligen fram emot den resan enormt mycket eftersom det innebär att jag för första gången kommer få uppleva det "riktiga" Australien. Allt som återstår att ta tag i är att hyra en campingvan men det är bara några klick bort så i princip kan man väl säga att allt är klart.

Jobb ikväll, har verkligen ingen lust, men vad gör man. Förhoppningsvis har jag väl bara 3 pass kvar på cateringfirman, nånsin. Sen får vi se om det blir bomullsfarmen som Angelica kunde fixa jobb åt oss på eller om det blir en apelsinfarm där Charlie troligen kan fixa in oss. Eller om det blir något helt annat, vem vet..

Annu ett stalle att ta avsked fran. Anna lamnar landet imorn och lamnar mig ensam fran slakten pa den har kontinenten. Med andra ord ar det sista natten i den har lagenheten som vantar. Maste som jag skrev senast ga upp galet tidigt imorn eftersom jag lovade att mota Charlie pa stationen, sen blir det val att fara tillbaks hit for att hinna med Anna till flygplatsen, och darefter bar det av till vandrarhemmet som vi ska bo pa atminstone 2 natter.

Sag premiaren av Hangover igar kvall som sagt. an inte gora nagon jamforelse med forsta filmen eftersom jag knappt kommer ihag nat av den (passane film att inte ha nat minne av :-P) men den var rolig fast inte sa mycket mer an sa. En typisk 3 i betyg om jag nu ska agna mig at sant.

Den har dagen har varit nastan skrammande handelselos sa nu har jag inget mer att skriva, ska agna kvallen at att packa vaskorna och ata nagot lagom gott och dricka nagot lagom starkt och bara hanga med syrran eftersom det ar sista natten pa kanske valdigt lang tid som jag far mojlighet till det.

Lite mer har klarnat ang den narmsta veckan sa darfor (och for att jag anda inte vill ga ut pga kylan) sa skriver jag nagra rader igen. Nagot jobb blir det inte pa lordag, Anna blev for besviken nar jag sa att jag skulle jobba for att jag skulle kunna gora det med gott samvete. Och det ar ju som sagt inte mer an ratt. Dessutom vill jag saklart garna folja med till flygplatsen ocksa, tyckte bara att ett dubbelpass skulle innebara sa pass mycket pengar att det var svart att saga nej, men nu far jag jobba pa sondag istallet.

Pa lordag morgon kommer avn Charlie till stan sa jag lovade att komma och mota henne pa stationen innan jag foljer md Anna till flygplatsen vilket innebar att jag maste ga upp schweinigt tidigt men det ar jag ju van vid efter manaden i Brisbane anda. Sen har vi bokat tva natter pa ett vandrarhem nagonstans har i narheten och efter det far vi se om vi blir kvar eller flyttar nagon annanstans. I vilket fall som helst stannar vi bada i Melbourne till den 3:e.

Ikvall ska vi som jag namnt tidigare ga och se premiaren av Hangover 2. Ska bli kul saklart. Sjalv kommer jag ju knappt ihag nagot av forsta filmen, hade tankt se den igen innan idag men sen hande ju den dar incidenten med min externa harddisk...

Eftersom jag lovat bilder sa passar jag pa nu ocksa, forst med nagra fran sista kvallen i Brisbane. Kameran hangde bara med i borjan av kvallen men det enda ni hade fatt se annars hade anda varit fler fulla manniskor sa det hade val inte gjort nagon gladare. Tankte bara att det var bast att meddela om att det plotsliga slutet pa bilder inte berodde pa nagon allvarlig skada vilket den sista bilden annars kunde tyda pa. SmellyJelly, var tydligen arg av nan anledning, minns inte varfor...

Sen fran Melbourne, sa har ser traden ut nu:

Tyder ju pa att det kommer bli annu kallare den narmsta tiden. Tur att man inte ska stanna lange...

Vi gjorde ett aterbesok pa IKEA for att ata kottbullar och kopa kaviar, till min stora besvikelse hade de inte orginalsmaken utan fick noja mig med kaviar med dillsmak. Det kunde ju i alla fall ha varit varre, Kalles randiga med banansmak eller nat. Sprang aven pa svenska kyrkan mitt i stans rikemansomraden.

Var aven uppe i ett fik pa 35:e vaningen pa ett hotell i stan. Har ar en bild fran toan, ratt schysst utsikt medans man utrattar sina behov. Vet att det mer ser ut som en tavla pa bilden men det ar faktiskt ett stort fonster over hela vaggen, jag lovar :)

Det var nog allt for idag det. Sola forsiktigt!

Fortfarande syrrans dator, sa fortfarande samma forutsattningar.. Har just kommit tillbaks fran en promenad ner till stranden. Det var en ratt sorglig syn i jamforelse med glansdagarna i februari och mars. Hade kunnat bjuda pa en bild, men jag vill inte bjuda er pa den skadegladjen nu nar ni har sommar. Utanfor Canberra dar Charlie befinner sig for narvarande hade det tydligen varit -4 grader igar morse! Har haller vi oss over stracket men sa javla mycket mer ar det arligt talat inte. Dagtid kan man lyckligtvis lagga till runt 10 C:n till men det ar ju anda langt ifran behagligt.

Melbourne i sig ar ju i alla fall en betydligt trevligare stad an Brisbane sa for den sakens skull ar det skont att vara tillbaks och sa ar det ju saklart kul att traffa Anna igen. Igar gjorde vi en liten road trip till nagra av de delar av staden som jag inte besokte forra gangen. Hade kunnat ladda upp lite bilder fran det ocksa men jag orkar inte nu sa ni som tycker att en blogg utan bilder ar forbannat trakig far tyvarr sta ut en stund till.

Har fatt nagra arbetspass pa cateringfirman ocksa, inte manga men alltid nat. Det forsta ar pa lordag, nar Anna lamnar landet. Far val se om det innebar for hogljudda protester att jag inte kan folja med till flygplatsen. I sa fall far jag val aboka skiftet, det vore val inte mer an ratt eftersom hon har hamtat mig bada gangerna jag kommit hit. Men annars vore det ju bra att jobba. Nasta pass ar pa sondag. Och sa fick jag aven tva pass i helgen efter att jag har varit i Alice Springs och hela den biten. Med andra ord sa ser det ut som att jag stannar i Melbourne 4 dagar efter den resan men sen vill jag aka vidare illa kvickt. Fick visserligen ett pass helgen efter det med men jag har inga som helst planer pa att gora nagot annat an att avboka det. Sen far vi val se om det blir lite diskjobb i veckorna for att fa mer timmar, det skulle jag inte ha nagot emot, aven om det ar trist..

I ovrigt har val inte sa mycket forandrats i mina framtidsutsikter. Det later som att Charlie kommer komma hit inom nagra dagar sa vi lar val hitta nagot lampligt hostel att bo pa nagra dagar tills jag aker norrut och hon troligtvis aker till Sydney samma dag. Vi funderar bada fortfarande pa att ta bomullsjobbet om det nu visar sig att det ar tillgangligt.

Har lovat Anna att laga middag tills nar hon kommer hem fran jobbet ikvall. Inte heller det ar ju mer an ratt forstas men hur det gar far vi se. Hon ar ju sa krasen. Min vanliga diet pa pasta och tonfisk eller liknande duger liksom inte for'na. Sa nu ska jag laga kycklingfileer och klyftpotatis, inte ens san dar fuskklyftpotats som man koper fryst men i ovrigt klar utan verkligen ga igenom hela proceduren pa egen hand :-P Ska t.o.m forsoka gora sasen sjalv, det ar ju sa mycket enklare dar hemma dar det finns smaksatt creme fraiche, det ar annu en san dar sak som de inte har uppfunnit har nere. (Det och 2in1 schampoflaskor, maste slapa runt pa en flaska med schampoo och en med duschtval hela tiden i min lilla vaska, odugligt! for att citera en f.d kollega) Ni som kanner till mina matlagningskunskaper eller rattare sagt, bristen pa dem hor ju att denna kvall mycket val kan sluta i katastrof..