Ja nu är resan helt bekräftad om jag förstår det hela rätt, så 14 januari som sagt..

Efter att två av de fyra första dagarna här i Brisbane kändes lite tråkiga så trivs jag nu bättre och bättre. Nästan alla människor jag har träffat är toppen och det hjälper ju till en hel del. Själva stan i sig har jag däremot fortfarande samma uppfattning om men har man bott 24 år i LKPG så ska väl några månader i Brisbane inte tråka ut en helt och hållet misstänker jag.

Det kan nämligen bli några månader istället för någon om det faller väl ut med jobbet. Allting är fixat nu och ett tag trodde vi att vi skulle börja redan imorn men nu dröjer det tydligen på lördag. Däremot låter det fortfarande som att uppemot 50 timmar i veckan kommer vara möjligt i några månader och i så fall kan det bli så att jag stannar här så länge för att samla ihop så mycket pengar som möjligt för att kunna fokusera mer helhjärtat på resande så småningom. Men vi får se, inget är klart än och kanske blir det inte alls så mycket jobb som han hittills har sagt. En veckas semester i slutet av maj för att återbesöka Melbourne blir det i vilket fall som helst.

Sista platsen i rummet har fyllts igen, nu av en Schweizare som även han verkar riktigt skojig. Ikväll får man tydligen gratis öl i baren här nere om vi förstod högtalarrösten rätt så det är väl inte så mycket att välja på... Ha det!

Det här får bli ytterligare en sån där dag med två inlägg i bloggen, dels för att det har hänt en del idag och dels för att hålla mig borta från mer av detta goon som tydligen är australiensisk slang för billigt boxvin (Trodde att det var nåt Waelsiskt ord först eftersom det är de enda jag hört använda det men tydligen inte).

Jag spenderade förmiddagen med att skicka in jobbansökningar till en massa olika ställen både här i stan och söderut. Efter några timmar kom en av de två kvarvarande Waelsarna in och sa till den andra Waelsaren att han kanske hade hittat ett jobb åt dem båda inom byggbranshen. Bara ett par minuter senare fick han ett samtal från något annat jobb han sökt häromdan som är ute i bushen och som tydligen lät mera attraktivt i hans öron. Så han svor lite över att han letat jobb i två veckor utan att få något och plötsligt får 2 under samma dag. I alla fall kanske eftersom det där byggjobbet inte var 100% säkert.

Med andra ord, Louis som är det namn han bär packade sina väskor och stack från stan bara några timmar senare och kvar finns nu bara en av dessa Waelsare. Det har nu kommit ett par ersättare i form av 2 tjejer, den ena från Kanada, och den andra från...Wales... Helt sjukt att det finns så många från det landet här nere, det finns ju knappt ens lika många av dem i deras eget land. Hon från Kanada har i alla fall gett mig en del bra info inför min nästa utomlandsresa som är tänkt att gå just dit.

Hur som helst, det intressanta för min del i hela denna historia är att det plötsligt behövdes en ersättare till den utcheckade Waelsaren på det eventuella byggjobbet och att jag fick ta den platsen. Som byggarbetare i det hät landet behöver man något som kallas för White Card. Kursen kan tas på diverse olika internetsidor för lite olika summor av dollars. Paul (den numera enda kvarvarande Waelsaren) hade sedan tidigare tagit kursen på någon sida där det kostade 80 dollar och kursen tog ungefär 40 minuter. Efter en stunds letande hittade jag ett ställe där det bara kostade 67 dollar och jag tänkte att nu jäklar har jag gjort ett riktigt klipp. Dessvärre tog denna kurs närmare 4 timmar och nån stans halvvägs igenom den var det nära att jag med tårfylla ögon bestämde mig för att skita i hela grejen, men jag bet ihop och tog mig hela vägen in i kaklet-

Så nu ska vi möta arbetsgivaren klockan 09.00 imorn och så får vi hoppas på det bästa. Får vi jobbet så skulle det tydligen innebära 40-50 timmars arbete i veckan vilket ju i sin tur skulle leda till en del kulingar. I så fall lär väl Brisbane bli min hemstad i ytterligare några veckor vilket inte vore så illa ändå eftersom jag har stött på en hel del folk som verkligen är kul att umgås med. Ska fortfarande hälsa på Anna innan hon åker men får vi jobbet så kan det bli så att jag stannar här fram tills dess.

Ombokningen av min hemresa väntas för övrigt bli bekräftad till det jag skrev tidigare idag inom några timmar så ni kan nog räkna med det helt enkelt om inte Robin får för sig att mina kontokortsuppgifter skulle kunna användas till något roligare.

...Det datumet i januari nästa år lyfter mitt plan från Melbourne som är tänkt att ta mig tillbaka till Sverige. Så datumet då ni bör stå med hatt i hand på Arlanda är alltså den 14 januari. Behöver bara få resplanen bekräftad men det ska väl inte vara några bekymmer, har jag tur så behöver jag inte fixa det själv heller. Arbetet så här långt har Robin stått för. 22 december kommer han ner och hälsar på vilket såklart ska bli skitkul! Skönt att veta att bokningen äntligen är klar och att våra planer är bekräftade. Därmed försvinner ju också alla de små planer jag hade på att förlänga min vistelse här till mer än ett år så ni som reagerade på det kan nu vara lugna igen :) Det enda lilla negativa var väl att det inte gick att hamna på samma plan hem men våra plan ser i alla fall ut att lyfta exakt samtidigt från Melbourne och sen blir jag slagen med 2-3 timmar till Arlanda trots att jag lämnar Singapre en timme tidigare eftersom han har turen att slippa åka via London. Jäfla England!!

Kul att detta blev klart under gårdagen med när jag som sagt inte hade min allra skojigaste dag och faktiskt saknade gänget där hemma en del. Förhoppningsvis blir det en bättre dag idag men tyvärr regnar det igen så jag får väl hålla mig rätt mycket inomhus vilket inte känns som de allra bästa förutsättningarna för en rolig dag i Brisbane. Måste söka lite jobb på egen hand eftersom snubben här på vandrarhemmet precis som mina rumskamrater sa var fullständigt värdelös. Allt han hade att erbjuda var några fruktplockarjobb ute i bushen och de skulle dessutom inte bli tillgängliga förrän någon gång nästa vecka. Jag vill gärna börja tidigare och dessutom vill jag ju röra mig åt ett helt annat håll i landet än vad de där jobben skulle ta mig till. Det får väl helt enkelt ägnas ett antal timmar under dagen åt att leta annonser på internet och skicka in cv:n idag..

Hade en rätt hård kväll igår, var ute till kl 5 i morse eller nåt och har nu ganska starka känningar av den berömda dagen-efter-sjukan. Dessutom har jag bara en massa tråkiga sysslor att ta itu med idag: Söka jobb, tvätta, handla mat.. Enligt Waelsarna är han som hjälper till med jobbsökande på vandrarhemmet helt värdelös också så jag kanske får klara det på egen hand. Men ska i alla fall gå och prata med honom sen.

Jag hade åtminstone riktigt kul igår, var ute med halva Europa kändes det som. Folk från Waels, England, Irland, Tyskland, Sverige, Finland, Norge och Frankrike var i alla fall med. Hade bara tänkt vara med en stund eftersom jag hade andra planer senare men en Engelska fick den dumma idén att utmanna mig på dryckestävling och påstod att svenskar inte kunde dricka och då fick ju såklart jag den lika dumma idén att stå upp för mitt land så jag ändrade mina planer för kvällen vilket inte uppskattades av samtliga inblandade parter så nu kanske jag får göra en viss framtida resa ensam ändå :P Hur som helst så var även fortsättningen av kvällen kanon och tävlingen slutade såklart med svensk jordskredsseger :) Trist bara att det alltid ska finnas en morgon efter de där kvällarna.

Idag är förresten inte ens Brisbane varmt, 19 grader, blåsigt och regn. Den här kylan verkar förfölja mig vart jag än åker, kanske borde åka uppåt i landet istället för nedåt. Två av Waelsarna åker härifrån idag också vilket är lite synd eftersom det är förbaskat skojiga typer, får se vad som kommer istället. Fortsätter dagen på sin inslagna väg så blir det väl några riktigt stolpskott.

Hallå igen! Har nyligen vart ute och gått en sväng igen och har nu hunnit avverka alla de stadsdelar som ligger allra närmast omkring själva centrumet. Stan är uppbyggd runt flodens som S:ar sig fram igenom den vilket gör att man får knalla över olika broar mest hela tiden. Det känns som att det mesta i trakterna som är sevärt finns en bit utanför staden och jag har tittat lite på olika turer till diverse platser att åka på i veckan. Nackdelen är att det kostar en del och att mitt bankkonto har sina begränsningar.

Nägot jobb har jag inte sökt än eftersom jag fortfarande väntar på vissa uppgifter från Melbourne för att kunna färdigställa den uppdaterade versionen av mitt cv. Imorn ska jag i alla fall gå ner och prata med jobbsökarsnubben här på vandrarhemmt. Hann inte med det i fredags eftersom jag fick annat för mig och det visade sig att han inte jobbar på helgerna.

Igår hade jag en rätt tung dag, var bara allmänt trött och hade ingen lust för att göra nåt alls. Var ändå ute och gick runt på stan några timmar och blev efter ett tag sjukt sugen på pizza, så jag letade som en galning efter en bra och billig pizzeria men hittde ingen nånstas. Till slut fick jag nöja mig med att gå in på ett ställe som sålde pizza-slicar för 7 dollar styck innan jag gick hem och ägnade resten av dagen åt kommunikation med Sverige istället. Idag såg jag att baren som ligger precis under vandrarhemmet säljer en hel pizza och en öl för 7 dollar, ca 45 kr och alltså samma pris som de tog för bara en ynka slice igår. Dessutom har jag sett ytterligare 2 pizzerior med rimliga priser under dagens vandring, men idag är jag dessvärre inte sugen på varken pizza eller öl, jäkla otur!

Tänkte att jag skulle ladda upp lite bilder från stan också trots att det i ärlighetens namn inte finns så mycket att visa..

Första bilden är på vandrarhemmt som jag bor på. Resten av bilderna ha återigen hamnat i omvänd ordning men det har ju ärligt talat ingen betydelse alls.

Förresten slog det mig att det bara är 9 månader kvar tills jag enligt nuvarande planer är tillbaks i Sverige igen, och än har jag ju knappt hunnit se nånting. Börjar bli lite stressad..

Skriver några rader igen trots att jag är fullt medveten om att ingen av er kommer orka läsa allt detta tugg. Anledningen är att jag kände att jag behövde ett par timmars lugn och ro på rummet för att vila upp mig efter att ha vart ute och vandrat runt ett antal timmar och eftersom ingen annan är här finns det liksom inte så mycket annat att göra.

Brisbane har ca 1,9 miljoner invånare och påminner ju på så vis en liten aning om Stockholm. När vi kom in med flyget igår kväll och man såg alla lysen fick jag dock känslan av att Brisbane är betydligt större än våran svenska hufudstad. Efter att ha vandrat runt några timmar i centrum idag har jag dock redan hunnit få motsatta uppfattningen. Jag menar dock inte att det behöver vara något negativt, jag är ju ingen direkt storstadsmänniska så storleksmässigt räcker det här till gott och väl för mig. Däremot har jag hört från flera håll att det inte finns särskilt mycket kul att hitta på här, så vi får väl se hur mitt slutomdöme blir så småningom.

Min första uppfattning om folket i stan är i alla fall väldigt positiv, har hört från alla håll att just folket i Mebourne är så fantastiskt öppna och trevliga, vilket de också är. Men så här långt verkar Brisbaneborna vara ännu bättre. Kunde knappt ta upp min lilla karta över stadskärnan och titta innan någon hjälpsam invånare av staden var framme och frågade om de kunde hjälpa mig att hitta någonstans.

Träffade även på en dalatös vid namn Angelica som jag lunchade med och som jag ska gå och se Scream 4 med ikväll. Kanske gör vi även sällskap till Uluru, hemma i Schweden kanske mera känt under namnet Ayers Rock, senare under det ni där hemma skulle kalla för våren.3 av Walesarna erbjöd mig i morse också att följa med på en roadtrip till Byron Bay och Nimbin - som är känt som något av Australiens marijuanahuvudstad och som alla här nere säger att det är ett absolut måste att besöka - under dagen men eftersom jag just kommit hit och redan planerat lite andra saker för dan så fick jag tyvärr tacka nej.

Den fjärde Walesaren som var vänlig nog att erbjuda sig att visa mig lite ställen här i stan fick jag ju tyvärr också svika eftersom jag stötte på annat folk men jag mötte honom nyss och han verkade inte alltför ledsen för det. Trevligt gäng, trots att de låter som.. ja som Walesare helt enkelt när de pratar (tror faktiskt inte att det finns något man kan likna vid det språket och hade det inte vart för att min kära lillasyster berättade om att alla faktiskt låter så i Wales så hade jag fortfarande trott att alla 4 bara hade samma grova talfel). Och ja, om någon undrar så kom alkoholdryckerna fram så småningom under kvällen igår de med, tyckte det verkade lite skumt med britter som bara drack - och bjöd på - alkoholfritt.

Av översvämmningen i staden syns förresten knappt ingenting längre mer än att vattnet i floden som ringlar fram genom stan fortfarande är väldigt skitigt till följd av den.

Nej fy tusan vad jag spottar ut dynga till text, nu ska jag ge mig. Ha det

Har vaknat alldeles för tidigt för att orka ta mig ut än så jag tänkte att jag ju lika gärna kan fortsätta med bilder från Nya Kaledonien. Slutade väl vid bergsbestigningen senast har jag för mig. Även om man inte såg mycket av hjärtat så var ju utsikten i övrigt rätt grym. Tyvärr så får man ingen bra uppfattning på bilderna om hur högt det faktiskt var, vilket verkar gälla för alla bilder på berg därifrån tyvärr.

Efteråt fortsatte vi norr ut till en liten ort vid namn Koumac, tror det kan vara drygt 5 mil därifrån upp till den absoluta toppen av landet men längre än så åkte vi inte på västsidan. Vi stannade och åt på en liten resturang vid stranden och efter det lovade Anna att köra för första gången vilket gav tillfälle för mig att dricka en av dessa till maten.

Nya Kaledonien alldeles egna ölmärke med namnet Number One. Det är ju rätt enkelt att vara nummer 1 när det bara finns ett märke.. Det är knappast den bästa ölen jag smakat , smakar ganska mycket som amerikansk öl, som om man tar ett halvt glas med riktig öl och sen fyller upp resten av glaset med vatten. Men är man i Nya Kaledonien så ska man ju såklart dricka den lokala ölen så jag höll mig till den under hela veckan. Koumac i övrigt bjöd väl inte på så mycket sevärdheter men den här kyrkan var lite häftig.

Nya Kaledonien vägar består i princip bara av en väg från norr till söder på varje sida av ön och ca fem vägar som går emellan dem på ollika ställen. Den nordligaste av dem går från Koumac så om vi hade fortsatt norrut på västra sidan hade vi fått åka samma väg tillbaks ner dit och jag antar att det var därför vi aldrig åkte ända upp. Istället åkte vi alltså över till östra sidan på en liten ochegentligen totalt livsfarlig väg genom bergen. Som jag skrev tidigare så skulle an aldrig kunna tro att man befann sig i ett så litet land när man befann sig mellan alla bergstoppar. Det kändes ett tag som om det inte fanns någon ände på det. Bäckar fanns det också gott om och på många ställen kom det en liten smal bro utan några räcken direkt efter en superskarp kurva i brant nedförlutning så bilen kunde ha hamnat i många diken, och fallit utför många stup också för den delen men syrran rattade säkert som aldrig förr :P

I vissa fall när bäckarna var tillräckligt små hade de inte ens orkat bry sig om att btgga broar utan lät dem bara rinna över vägen istället.

Efter alla berg kändes det nästan overkligt när havet plötslit dök upp framför och långt långt under oss igen, trots att det nog bara var någon dryg timme sen vi lämnade kusten på andra sidan. Tråkigt nog höll alla berg på att bli för mycket för vår lilla hyr-racer. Ibland var det nära att den inte orkade upp alls och även om den trots allt tog sig upp för även den brantaste backen såfick det den att dricka så mycket bensin att vi var nära att bli ståendes någonstans ute i ödemarken. Vi kunde bara hoppas på att det skulle räcka fram till Hienghene som är den näst största "staden" på östsidan. Ca 1 mil innan vi kom dit fick man ta en liten färja över en flod och eftersom vi visste att det inte var långt kvar då så började vi tro att "T-rex" som Anna av någon oförklarlig anledning döpte bilen till nog skulle klara av det...

...och det gjorde den också. Någon bensinmack fanns dock inte i stan visade det sig utan vi fick lov att fortsätta 15 km till men det slutade lyckligt det också. Sen vände vi tillbaks till Hienghene som trots sin brist på bensinmackar var ett av de klart häftigaste ställena på ön. Så här ser centrum i näst största orten på östsidan av Nya Kaledonien ut:

Strax utanför låg campingen där vi hhyrde ett tält för natten. Här kommer lite mer bilder från trakterna

De där bergen ute i vattnet fanns det gott om och många såg väldigt häftiga ut. Tyvärr blev det inte så många bilder på dem eftersom det var ganska ont om platser att stanna på och dessutom missuppfattade vi lite vart de mest extrema bergen var så vi åkte förbi dem i tron att det fanns ännu mer längre söderut och sen orkade vi inte vända om en gång till.

Vägen på östsidan påminde nästan lite om Great Ocean Road fast med betydligt mer palmer. Gott om stränder fanns det också att stanna på :)

Shit, tiden går. Klockan är snart halv 9 och Walesarna börjar vakna till liv. En av dem har lovat att visa mig runt lite grann i stan idag. Så det får bli ytterligare en del av Nya Kaledonien-berättelsen senare. Ikväll funderar jag nästan på att gå på bio också, Scream 4 har ju börjat och även om det garanterat lär vara en film som man inte kan bli annat än besviken på så känns det ju som något man måste se om man som jag var ett stort fan av filmerna när det begav sig för över 10 år sedan (fan va jag är gammal!)

Nu ska jag ut och explora Brisbane. Själv till att börja med eftersom just den Walesarn som utfärdade det tidigare nämnda löftet fortfarande sover djupt och högljutt.

Har nyligen kommit fram till vandrarhemmt i Brisbane. Resan hit gick fint och väskorna kom ut där de skulle. Har haft en helt fantastisk vecka och jag önskar att vi hade kunnat stanna några dagar längre och haft lite mer pengar så att vi kunnat se de delar av landet vi inte hade tid eller råd att besöka. Men det är i alla fall skönt att vara tillbaks där folk pratar engelska. I förmiddags så kände jag för första gången att värmen blev lite för mycket. Varmaste dagen hittills men inte någon skön värme utan kvavt och allmänt obehagligt. Hade lite ångest inför att behöva släpa väskorna ett par kilometer till bussen som skulle ta oss till flygplatsen men lyckligtvis stannade en kille i en vit skåpbil som såg oss när vi bara hade hunnit ett par hundra meter och fårgade om vi ville ha skjuts. Väl inne i hans bil såg jag ett Iron Maiden-klistermärke på bakrutan och det visade sig att han var ett riktigt stort fan. Intde konstigt att det var just han som erbjöd sig att skjutsa oss, hårdrockare är alltid de snällaste människorna! Heavy fucking metal!

Trots att jag är i en stad där jag aldrig varit förr och inte känner en enda själ så känns det än så länge nästan som att återvända till vardagen efter en semester, har nog inte riktigt fattat att jag måste klara mig själv från och med nu än. Även om jag nästan aldrig blir nervös hade jag väntat mig att jag skulle känna lite nervositet i alla fall men inte det minsta.. Kanske kommer senare, vem vet.

Jag delar rum med 4 Walesare och en Korean och de verkar i alla fall riktigt trevliga hela bunten, nästan för trevliga eftersom jag knappt får sitta här och skriva ifred utan blir ständigt avbruten av att de bjuder mig på godis och dricka (inget med alkohol tyvärr) och försöker få mig att vara med och spela poker. Knepigt att förstå dem är det också, minns inte att de pratade skumt i Wales från när jag var där men just de här låter inte alls som britter i övrigt gör.

Fortsättningen om Nya Kaledonien-resan får vänta tills imorn. Tänkte ev ta en lite sväng ner till nattklubben här på vandrarhemmet snart, enligt Walesarna ska den visst vara rätt bra. Först tänkte jag dock ta en liten sväng ut på stadens gator. Tiden här är 8 timmat före Sverige om någon undrar av kommunikationssjäl (eller något annat själ om ni nu kan hitta något sådant)

Hörs snart igen, ha det fint tills dess