Nu är den här roadtripen också slut, resandet i Western Australia är över. Sitter i bilen några mil utanför Perth. Imorn kör vi till flygplatsen och lämnar tillbaks bilen och sen väntar två nya dagar i Perth som det ju känns som jag känner till rätt bra vid det här laget. Har haft en superbra semester här men ser fram emot att åka till Adelaide och se mer av östra delen av landet igen. Det blir ett par dagar i stan där innan vi åker till Kangaroo Island som ligger en bit utanför i havet och sen kanske ett par dagar till i Adelaide om vi känner att vi har lust. Sen åker vi tillbaks till Melbourne en snabbis, har ju lite saker att hämta i min systers gamla lägenhet och därefter blir det Tasmania. Sen kommer det troligtvis nästan vara den 22 december då Robin kommer ner och vad som händer därefter har jag ju skrivit om förut och lär dessutom göra det igen senare så det slipper ni höra nu.

Så nu känner ni till planerna för resten av min vistelse här nere. Nu ska jag sova. Ha det så bra och hoppas att stormen inte är allt för hemsk!

Jag har tråkiga nyheter (för min del, för eran del är det ju såklart fullständigt skit samma). Det jag skrev i morse om Augusta och Margaret River gäller inte längre. Kommer inte få se någon av dssa två platser. Anledningen är att hela området däromkring står i lågor. Istället fick vi ta närmsta väg direkt mot Bunbury. Vet inte hur långt från själva skogsbranden vi var men röken var som en ganska tät dimma över ett väldigt stort område vi körde igenom och det luktade ungefär som det brukar göra när jag försöker laga mat i ugnen och se på TV samtidigt.

Så nu sitter vi redan strax utanför Bunbury som är en relativt stor stad med västaustraliensiska mått sett med löst räknat 68000 invånare. Var inne en sväng och vände och konstaterade att det verkar rätt trevligt. Behövde dock åka ut och parkera utanför stan igen eftersom vi inte har råd med lyxhotell varje natt. Så nu väntar en ny jakt på några timmars sömn i vår lilla koreanska bil som av någon anledning har manual på svenska, engelska och vad som får förmodas vara koreanska enbart..

Idag har vi faktiskt inte hunnit med så mycket mer än att sitta i bilen men gjorde dock ett stopp vid Glaucester Tree där vi klättrade 61 meter upp till toppen på små pinnar som sticker ut från stammen och fick mig att tänka på min gamla benbrottsträdklättring från unga dagar.

Under kommande dagar gäller det nu att hitta något att göra som ersätter de två dagarna vi hade tänkt spendera i det numera uppbrunna området. 3,5 dygn kvar innan vi behöver vara tillbaks i Perth och bara 18 mil och två sedan tidigare planerade stopp kvar, men det ska nog lösa sig.

I natt slapp vi äntligen sova i bilen igen, hittade ett trevligt och inte allt för dyrt rum i Walpole som ligger ungefär 70 km väster om Denmark. Igår blev det återigen ganska mycket tid på stranden eftersom det finns väldigt trevliga sådana just i Denmark. Hann även med en trädtoppsvandring. Mellan Denmark och Walpole finns en skog med gigantiska träd och på ett ställe finns en liten runda bestående av broar som hänger uppe bland trädtopparna ca 40 meter över marken. Helt klart värt ett besök om ni nu skulle råka ha vägarna förbi :P

Bilder från detta kommer såklart också senare, försöker ta det hela i rätt ordning för att inte glömma nåt. Efterom vi har gratis internet här och dessutom inte behöver checka ut än på ett tag så kommer därför lite bilder från Kalbarri, Hutt River Province och Hutt Lagoon som är den rosa sjön.

Dessa är från Kalbarri National Park där vi gjore en liten vandring på 8 km. Efter bestigningen av Mt Augustus några dagar tidigare var egentligen ingen så sugen på att ge sig ut och promenera igen, men det verkade som ett riktigt häftigt ställe så vi gjorde det ändå och det var det helt klart värt. Man börjar högt uppe på klipporna och kommer så småningom ner till floden och kan simma och svalka sig lite. Lyckligtvis var det ändå "bara" drygt 35 grader den här dan vilket var en stor förbättring mot Mt Augustus. Dessutom var det såklart inte alls en lika tuff promenad, men ändå tillräckligt tufft för att badandet kändes rätt gött!

Också Kalbarri. Gott om stora klippor vid kusten men de ser så jävla mycket mindre ut på bilderna än vad det är så därför är det inte värt att ladda upp så många..

Rosa sjön, den ville inte heller riktigt se lika rosa ut på bild som i verkligheten, men efter mycket mixtrande med inställningar på kamerorna så fick vi i alla fall några bilder där det syns att den har en lite annorlunda färg..

Hutt River Province. Den lilla självständiga staten som ligger bara några mil från den rosa sjön. Gamlingarna på bilden är självaste kungen och drottningen vilket även är de enda invånarna. Fick stämpel i passet, och fick växla in pengar till landets egna valuta. Inne i kyrkan hittade vi målningen med 666 på och det var ju förstås alldeles för bra för att inte ta bild på. Kungen hade för övrigt även snott med sig en älgskylt från Sverige, dock hade han inget tyskt påbrå...

Northampton, ytterligare några mil söderut, precis där man kommer ut på motorvägen från Kalbarri och Hutt River igen. Har ju skrivit förut att Australen ligger 10 år bakom, men det räcker ju onekligen inte till ute i bushen.. Extremt rolig skylt :D

Bäst att packa väska nu, måste åka vidare. Idag tänkte vi ta oss till Augusta som ligger allra längst ut i landets syd-västra spets. Ev kör vi även vidare norrut upp mot Margaret river.

Kort kort uppdatering eftersom jag sitter ute i ödemarken och batteriet snart tar slut. Sitter vid nån liten enslig vägs ände (förvånas starkt över att det finns mottagning på Charlies mobila internet) utanför en liten ort med det osmakliga namnet Denmark (dessutom finns det en plats i närheten med namnet Bornholm..) Namnet till trots ska det tydligen vara ett riktigt vackert ställe. Svårt att avgöra det än eftersom det var kolsvart när vi kom hit, men det lär märkas imorn. I natt blir det i alla fall till att sova i bilen på ett ställe där man inte får stanna över natten. Vi tror och hoppas dock att det ska vara tillräckligt avöägset för att ingen kommer hit och upptäcker det..

Hörs snart

Som jag förvarnade om har jag inte riktigt haft tid att fortsätta berättandet om senaste resan och har det inte nu heller. Kommer dessutom hyra en bil imorn igen och ha den fram tills den 28:e så i värsta fall kanske det tar ända tills dess innan det kommer någon längre uppdatering igen. Men lite kortare inlägg utmed vägen ska det nog kunna bli i alla fall.

Hur som helst så är vi nu i Esperance och bor på lyxhotell (nästan i alla fall). Åt även på lyxresturang nyss så pengarna flyger iväg, men det var det värt. Tyvärr är stränderna här lite FÖR trevliga för min inte helt solälskande hud, så nu är jag rätt jävla röd igen (detta trots att jag ju redan jobbat upp en ganska fin grundbränna :-P). Så går det kanske när man köper solskyddskräm från Black&Gold som är motsvarigheten till Euroshopper/Eldorado. Vi har i alla fall inte ens hunnit kolla in de allra bästa stränderna än så risken finns väl att det blir ännu värre imorn.

Idag har vi spenderat nästan hela dagen i Fremantle som är en liten förort till Perth precis ute vid kusten. Imorn kl 08.00 går bussen till Esperance vilket jag verkligen ser fram emot. Har idag för övrigt bokat tåget till Adelaide. Kommer troligtvis komma tillbaks till Perth igen (Perth börjar ju fan nästan bli nya Melbourne i det avseendet) den 28:e och sen hoppar vi på tåget den 30e och kommer fram till Adelaide den 2 december.

Just nu är jag trött och har varken lust för att skriva eller ladda upp bilder, men lyckligtvis var jag tillräckligt förutseende igår för att förbereda lite extra så kan ändå bjuda på två filmer och ett fåtal bilder. Förhoppningsvis ska jag orka med ett par ord också.

Dessa bilder är ju alltså från Mount Augustus, världens största sten. Visserligen inte i närheten av att vara lika känd som Uluru, men däremot mer än dubbelt så stor. Exakt vad kriterierna är för att det ska räknar som en sten istället för ett berg vet jag inte, men helt klart är i alla fall att det i Ulurus fall är väldigt solklart att det är just en sten, det syns liksom på den. Hade jag inte vetat bättre och nån sagt att Mt Augustus är ett vanligt berg hade jag däremot inte betvivlat det för ett ögonblick, det är nämligen svårt att se skillnaden. Nu förändrar det ju dock inte det faktum att vi faktiskt HAR klättrat upp på världens största sten, och det är ju alltid kul att kunna stoltsera med. Hur pass nära värmen var att ta död på oss på kuppen glömmer man väl dessutom bort med tiden.. Jag är i alla fall jävligt glad att vi gjorde det. Har ett par rätt skojiga historier om resan dit i övrigt som ni får påminna mig om att berätta nån gång, orkar bara inte just nu. Istället får ni en video med kor som rusar över vägen, grattis

Sen kom vi i alla fall tillbaks till kusten och Monkey Mia, platsen med delfinerna. Trevligt ställe men lite väl turistigt. Speciellt när man kom från ett ställe där det nästan aldrig är några turister (att döma av gästboken som fanns på toppen av Mt Augustus verkar nån hitta upp dit ungefär varannan vecka). Det vart bara en natt i Monkey Mia med omnejd och det var precis lagom..

och så några bilder också som nog redan kommit upp tidigare, de flesta i alla fall..

Nästa stopp på resan var Kalbarri som var riktigt bra. Får se om jag hinner skriva om det imorn eller om det blir fullt upp med nytt resande nu. Hörs snart igen i alla fall

Här kommer en video som jag inte hann ladda upp senast, från området vid Cemetary Beach i Port Hedland. Förutom en fin Kinamats-buffé så var just det här kanske höjdpunkten i Port Hedland, vilket dock säger mer om staden än om underhållningsvärdet på den här filmen. Hur som helst; har man västra Australiens sämsta strand så får man väl hitta på något annat som folk lägger på minnet..

 Efter en jävla massa körning och två nätters försök till att sova i bilen kom vi i alla fall fram till Exmouth. Väldigt trevlig liten ort med väldigt trevliga stränder som vi dessutom hittade en väldigt trevlig liten stuga och en minst lika trevlig resturang i. 5 pluppar helt enkelt...

Tror att båda de här bilderna var med i megauppladdningen av osorterade bilder men de får väl vara med en gång till. Det är strande vid turquoise bay som dög rätt gott åt att ägna några timmar åt. Det ska tydligen även vara ett riktigt bra snorkelställe men tyvärr avråddes vistarkt från att snorkla eftersom det var starka vindar som skapade starka strömmar. Eftersom vi ändå skulle till Coral bay dagen efter bestämde vi oss för att lyssna på det rådet.

Följande bilder är från Mandu mandu Gorge bara nån kvarts resa ifrån Turquoise Bay, där vi gjorde en liten bushwalk.

Ganska vindigt vilket är tanken att det ska framgå av bilden där Ahlberg gör en flagga av sin tröja. Poängen med de två sista bilderna är att Ahlberg på eget initiativ fick i uppgift att ta en bild på mig, Charlie och en känguru. Som ni ser om ni kollar på stenarna på de båda bilderna missade han den ju med ett par meter. Själv påstår han dock envist att den är med nånstans på den första bilden också och att man kommer hitta den om man bara tittar tillräckligt noga..

På vägen tillbaks stannade vi och kollade in ett gammalt skeppsvrak som hette SS Mildura men som jag dessvärre redan glömt själva historian bakom, ett rimligt antagande är väl i alla fall att det gick på grund :-P

Kul med bilder där man ser så dum ut att man skäms för det trots att det liksom var meningen att man skulle se dum ut från första början, den andra av de här bilderna är ett bra exempel på en sån..

Dagen efter som måste ha varit förra onsdagen åkte vi som sagt ner till Coral Bay som ligger ca 15 mil söder om Exmouth och tog en liten tur med en båt som stannade för snorkling på de mest lämpliga ställena. Skrev ju en del detaljer om det redan då så jag nöjer mig med några bilder här så får ni gå tillbaks och läsa om ni vill friska upp minnet.

På kvällen åkte vi tillbaks till Exmouth och kollade in den gamla fyren innan vi avslutade kvällen med att äta på den där trevliga resturangen igen och sen återvända till stugan eftersom det var billigare att dricka vin där än på resturangen...

Allmänt

Nu är roadtripen slut för den här gången, bilen är tillbakalämnad efter ganska exakt 500 mil på 11 dagar och Ahlberg sitter på planet hem. Lite sorgligt förstås, men man får ju se honom snart igen. Alldeles för snart om jag ska vara ärlig, absolut inget personligt menat på något vis, men tanken på att jag är hemma i svinkalla Sverige om mindre än två månader känns till 110% deprimerande. Hur som helst är det mycket resande kvar innan dess. Kommer inte ihåg om jag redan skrivit det men på söndag åker vi i alla fall ner till Esperance och stannar där ett par dagar. Sen kommer vi troligtvis hyra en bil igen eftersom det funkade så bra den här gången och börja köra tillbaks mot Perth utmed den södra kusten igen. Och därefter blir det med största sannolikhet att ta ett tåg till Adelaide.

Har ju i alla fall lovat er att ladda upp bilder och skriva lite mer om vad det föreställer. Eftersom det är sjukt mycket bilder och det som sagt inte går på nolltid varken att ladda uoo dem eller att skriva så får det bli ett par dagar i taget. Trist nog får det börja med dag 1 och 2 som var de två sämsta dagarna eftersom de princip enbart bestod av bilkörning. Enda avbrotten bestod i princip av matstopp och tankningar av bilen. Så därav finns det heller varken så mycket bilder eller mycket att säga. Men som jag tidigare nämnt så fanns det ju i alla fall väldigt mycket djur på och intill vägarna så det får väl bli lite mer bilder på det..

Vissa av biderna var kanske med senast också men det får ni stå ut med. På bilden med mig och Ahlberg i bilen så är anledningen till de glada minerna den känguru som gömmer sig bakom vindrutetorkarna och som man nästan inte kan se. Senare under resan resulterade inte synen av en känguru alls i samma glada miner, men det här var en av de första. Ödlan som är med på en bild var en av ungefär 1000 sådana som sprang över vägen under den första natten, just den där var den enda som fortfarande var kvar ute på vägen morgonen efter. Under samma natt var det även en del ormar på vägen, några av dem lyckades vi träffa med bilen. Efter den natten såg vi lyckligtvis varken fler ormar eller ödlor av den typen.

Fortsätter med nästa del nån gång snart och då lovar jag att det inte bara blir skumma djur på bilderna..